Allmänna vägledande beslut 2014-03499

Fråga om det är förmedlaren eller utföraren av en tjänst som är ansvarig för beställarens skada då förmedlaren publicerat ett felaktigt erbjudande om tjänsten. Nämnden fann att tjänsteförmedlaren agerat som fullmäktig för utföraren och att förmedlaren inte kunnat bevisa att utföraren var bunden av kundens beställningar. Beslut 2015-04-13; 2014-03499

AE begärde skadestånd om 8 000 kr av antingen företag 1 eller företag 2. Grunden för kravet var att varken utföraren av tjänsten, företag 1, eller förmedlaren av tjänsten, företag 2, hade utfört den avtalade tjänsten varför hon orsakats skada. Hon anförde bl.a. följande. Företag 2 annonserade ett erbjudande från företag 1 om att utföra 20 timmars fasadmålning för 1 995 kr exklusive ROT-avdrag, ordinarie pris var 8 000 kr. I avtalsvillkoren stod att erbjudandet gick att utnyttja endast en gång per person. När AE och hennes sambo båda ville utnyttja tjänsten hos företag 1 blev hon informerad om att erbjudandet endast gällde en person per hushåll. Företag 1 ville inte slutföra båda tjänsterna utan hävde istället köpet av det ena erbjudandet. Hon var därefter tvungen att återkalla båda beställningarna eftersom syftet med tjänsten gått förlorat.

Företag 1 motsatte sig kravet och anförde bl.a. följande. Företaget har ingått ett samarbete med företag 2. Samarbetet var förenat med villkor och var till tid och antal begränsat. Ett av villkoren var att erbjudandet om 10 eller 20 timmars fasadmålning endast kunde användas en gång per hushåll. När företaget granskade företag 2:s kampanj visade det sig att det fanns ett stavfel, vilket korrigerades efter att företaget påtalat det. Företag 1 kan inte ta ansvar för felskrivningar i företag 2:s annonser då företag 1 inte ens har tillgång till webbsidan. Innehållet i annonserna skapas och publiceras av företag 2. Kunden valde själv att återkalla båda beställningarna och tackade nej till företagets förslag om att hon kunde utnyttja ett erbjudande. Kunden har inte lidit någon ekonomisk skada.

Företag 2 motsatte sig kravet och anförde följande. Företag 2 har publicerat erbjudandet efter att det säljande företaget godkänt korrektur av annonsen. Företag 2 publicerar aldrig en annons utan partnerns fullständiga godkännande och frånkänner sig därför ansvaret för fel i texten. Av företag 2:s avtalsvillkor framgår att företag 2 inte är säljande företag av de tjänster som publiceras utan fungerar endast som en annonsplattform. I varje erbjudande anges vilket företag som är säljare och därmed ansvarigt för köprättsliga fel. Genom köpet godkänner kunden att företag 2 inte kan hållas ansvarigt för eventuella köprättsliga fel i produkten eller tjänsten. Företag 2 tar förbehåll för eventuella skrivfel i erbjudandet.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

Inledningsvis har nämnden att ta ställning till både hur det aktuella erbjudandet ska bedömas rättsligt och hur erbjudandet ska tolkas.

 Av utredningen i ärendet framgår att erbjudandet inom ramen för företag 1:s tillgängliga resurser (begränsat antal deals, först till kvarn gäller) utgör ett bindande anbud.

Erbjudandets ordalydelse innebär att det fick tecknas och utnyttjas en gång per person, utan att något undantag gjordes för hushållsgemenskap. Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, ska vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån (10 § lagen 1994:1512 om avtalsvillkor i konsumentförhållanden). Erbjudandets innebörd är därför att det får utnyttjas en gång perperson, oavsett om personerna har hushållsgemenskap.

Företag 1 menar emellertid att erbjudandets formulering blivit felaktig till följd av felskrivning och att företaget därför inte är bundet av erbjudandets innehåll.

Av 32 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) framgår att erbjudandet inte är bindande enligt som formulering, om mottagaren insett eller borde ha insett att det skett en felskrivning. Skulle mottagaren av förklaringen vara i god tro blir avsändaren däremot bunden av förklaringens innehåll.

Nämnden anser att AE får anses ha varit i god tro om att erbjudandet kunde utnyttjas av två personer i samma hushåll, eftersom denna tolkning av erbjudandet varit varken orimlig eller orealistisk. AE har därför haft rätt att åberopa erbjudandet på det sätt hon uppfattat detta, utan hänsyn till om denna innebörd tillkommit genom felskrivning.

Frågan är därefter om företag 1 eller 2 är motpart till AE i det avtal som slöts mellan henne och företag 2.

Företag 2 gör gällande att ett bindande avtal har ingåtts mellan företag 1 och AE. Företag 1 hävdar däremot att ett villkor för att företag 2 skulle få publicera erbjudandet var att erbjudandet endast kunde utnyttjas en gång per hushåll.

Av erbjudandet framgår att det avsåg fasadmålning utförd av företag 1 och att företag 1 skulle ansvara för leverans, fel och försening. Företag 2 får därför anses ha handlat som fullmäktig i företag 1:a namn. Företag 2 är därmed inte ansvarigt för fullgörelsen som avtalspart. Enligt 25 § avtalslagen ansvarar den som uppträder som fullmäktig emellertid för annan att han har erforderlig fullmakt. Om han inte kan styrka att den uppgivne huvudmannen är bunden, är den som utger sig för att ha fullmakt skyldig att ersätta den med vilken avtalet ingås för den skada denne lider av att inte kunna göra avtalet gällande mot huvudmannen. Den fullmakt företag 2 kan ha haft är en s.k. uppdragsfullmakt enligt 18 § avtalslagen. Enligt 11 § andra stycket avtalslagen är huvudmannen i sådant fall inte bunden mot den med vilken avtalet slutits, om den som påstår sig ha fullmakt överskridit sin befogenhet (särskilt inskränkande föreskrifter).

Företag 2 har alltså bevisbördan för att företag 2 inte åsidosatt en inskränkande föreskrift om att erbjudandet skulle innehålla att erbjudandet fick utnyttjas bara en gång per hushåll. Om en sådan föreskrift funnits och om företag 1 genom underlåten korrekturgranskning kan lastas för att erbjudandet fått annat innehåll har inte klarlagts. Företag 2 har alltså inte styrkt att företag 1 är bundet av två beställningar från AE:s hushåll. Företag 2 är därför skyldigt att ersätta AE för den skada hon lider av att båda hushållsmedlemmarna inte kunnat utnyttja erbjudandet. Det nu sagda innehåller inget ställningstagande till hur förlusten ska fördelas mellan företag 2 och företag 1, men anmälaren ska inte besväras av att ansvaret mellan företag 2 och företag 1 framstår som oklart.

Nämnden utgår från att anmälarens sambo hade kunnat få målning värd 8000 kr utförd för 1 995

kr men frivilligt avstått från detta, när den andra beställningen (från AE) på samma belopp inte godtogs. AE har därmed gjort en förlust på 6 005 kr, vilken företag 2 ska ersätta.

 Nämnden rekommenderade företag 2 att betala 6 005 kr till AE.