Distansavtalslagen, vägledande beslut 2014-06330

Fråga om vad som utgör affärslokal och om kontakt skulle anses ha skett utanför sådan affärslokal vid tillämpning av distansavtalslagen. Beslut 2015-07-10; 2014-06330.

EE begärde att få ångra, alternativt häva, ett avtal om bredbandsabonnemang där router och surfplatta ingick. Hon och hennes man besökte ett köpcentrum i Örebro. När de passerade företagets stånd kallade en säljare på deras uppmärksamhet. De fortsatte att gå men säljaren var enträgen. De började diskutera bredbandsabonnemang med säljaren och köpte ett mobilt bredbandsabonnemang som skulle kosta 349 kronor per månad. Säljaren plockade fram den router som ingick i abonnemanget, packade upp den och satte i SIM-kortet. De frågade om det inte brukar ingå någon gåva när man byter abonnemang och säljaren gav dem en surfplatta. Efter köpet debiterades hon 250 kronor per månad för surfplattan. Det visade sig dessutom att abonnemanget inte hade fri surf, vilket säljaren inte upplyst om. Hon tog kontakt med företaget dagen därpå och förklarade att försäljaren inte gett henne rätt information och att hon ville ångra avtalet.

Företaget motsatte sig kravet. EE träffade ett avtal om mobilt bredbandsabonnemang med en butikssäljare. Eftersom avtalet träffades i företagets affärslokal är distansavtalslagen inte tillämplig och EE har därför ingen ångerrätt. Enligt avtalet utgår en förhöjd avgift med 250 kronor i månaden under bindningstiden, som är 24 månader. Med avtalet följde en router och en surfplatta. De priser som gäller framgår av avtalet som EE godkände när hon skrev på. Hon har inte bevisat att säljaren sagt att surfplattan var gratis. EE har inte lämnat tillbaka varorna i obrutna förpackningar och hon kan därför inte utnyttja erbjudandet om öppet köp.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

Är lagen (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen) tillämplig?

Före den 13 juni 2014 omfattades endast distansavtal och hemförsäljningsavtal av distansavtalslagen. Den 13 juni 2014 ändrades lagen i syfte att genomföra EU:s direktiv 2011/83 om konsumenträttigheter. Förutom distansavtal gäller lagen nu alla avtal som träffas utanför en näringsidkares affärslokaler. Lagen gäller också om avtalet träffas i näringsidkarens affärslokal i omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de samtidigt varit närvarande (1 kap. 2 §).

Syftet med att avtal utanför affärslokaler omfattas av lagen och av dess ångerrätt är att en konsument som befinner sig utanför en affärslokal kan stå under potentiellt psykologiskt tryck eller ställas inför ett överraskningsmoment (se skäl 21 i EU-direktivet).

I lagens förarbeten anges att med affärslokaler avses fasta eller rörliga lokaler som näringsidkaren, permanent eller säsongvis, använder som vanlig plats för sin affärsverksamhet. Vidare anges att det inte finns något krav på att lokalen måste utgöra en butik eller ett kontor. Även enklare affärsställen omfattas, vilket betyder att kiosker, varubussar och marknads- eller mässtånd kan vara affärslokaler. Det anges också att vid bedömningen av om det är fråga om en affärslokal eller inte, ska hänsyn tas till hur regelbunden näringsidkarens verksamhet är i lokalen. Om försäljningen från lokalen inte sker undantagsvis, är det normalt fråga om en affärslokal. Det betyder, enligt förarbetena, att lokaler där en näringsidkare utövar sin verksamhet under en inte alltför kort period i regel utgör affärslokaler. Ett exempel som lämnas på motsatsen är ett försäljningsställe i en galleria där en näringsidkare under några dagar säljer smycken. Det anges vidare att hänsyn bör tas till om det framstår som naturligt för konsumenten att själv söka upp lokalen för att göra ett köp. Om det inte är så utan försäljningstillfället snarast innebär ett överraskningsmoment för konsumenten, bör ett avtal anses ingånget utanför affärslokal (prop. 2013/14:15 s. 73). Som exempel på avtal utanför affärslokaler nämns avtal som ingås på allmänna platser som gator och köpcenter (prop. 2013/14:15 s. 74). I den icke bindande vägledning för tillämpningen av direktivet om konsumenträttigheter som DG Justice inom EU-kommissionen publicerade i juni 2014 anges att tvister om huruvida ångerrätten är tillämplig måste bedömas från fall till fall. Vidare framgår att avtal som ingås i lokaler som inte tydligt kan identifieras som lokaler där försäljning till allmänheten sker, kan betraktas som avtal utanför affärslokaler (s. 15-16 i vägledningen). 

EE beskriver att avtalet träffades i ett stånd i ett köpcentrum, medan företaget gör gällande att avtalet träffades av en butikssäljare i företagets affärslokal i köpcentrumet. Mot bakgrund av detta kan slutsatsen dras att avtalet inte ingåtts i köpcentrumets allmänna utrymme utan på en plats knuten till företaget. Eftersom även enklare affärsställen kan utgöra affärslokaler är inte lokalens utseende avgörande. I stället måste undersökas hur regelbunden företagets verksamhet är (jfr ovan nämnda förarbetsuttalanden). På kontantnotan som EE fick anges att försäljningsställets adress är till företaget i ”Marieberg Örebro”. Enligt nämndens mening talar detta för att verksamheten vid affärsstället inte endast sker undantagsvis, utan nämnden anser vid en sammantagen bedömning att affärsstället får anses utgöra en affärslokal.

Även om ett avtal träffats i ett företags affärslokaler kan lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler vara tillämplig. Det krävs i sådant fall att avtalet ingåtts i affärslokalen i omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats av näringsidkaren på någon annan plats där de samtidigt varit närvarande (1 kap 2 §).

EE gör gällande att säljaren kontaktade henne när hon passerade. Företaget invänder inte mot detta. Frågan är om EE kan anses ha kontaktats utanför näringsidkarens affärslokal. Det sätt hon blivit kontaktad på talar för hennes påstående att det varit fråga om ett affärsstånd i köpcentrumet och inte en butikslokal med fasta väggar. Nämnden konstaterar att när en affärslokal utgörs av ett stånd, finns det ingen klar gräns som skiljer affärslokalen från vad som är att betrakta som ”annan plats”. Varken i förarbetena eller i kommissionens vägledning diskuteras denna gränsdragning närmare. Av förarbetena framgår endast att regeln ska tillämpas på fall där konsumenten i nära anslutning till kontakten följer med näringsidkaren till affärslokalen (prop. 2013/14:15 s. 74). Enligt nämndens mening är en rimlig tolkning att det krävs att säljaren och konsumenten inte befunnit sig i direkt anslutning till affärsståndet, utan åtminstone en bit därifrån när säljaren tar kontakten för att den ska anses ha skett på någon annan plats än i affärslokalen.

Utifrån EE:s berättelse kan nämnden inte dra någon annan slutsats än att säljaren befann sig i vart fall i anslutning till affärslokalen när han kontaktade henne. Det framgår inte att hon skulle ha följt med säljaren till affärslokalen eller att både hon och säljaren befann sig på någon annan plats än i affärslokalen. Det innebär att distansavtalslagen inte är tillämplig. EE har därför inte rätt att ångra avtalet.

Har EE rätt till öppet köp?

Även om distansavtalslagen inte är tillämplig kan en konsument ha rätt att lämna tillbaka varan och få tillbaka vad han eller hon betalat, s.k. öppet köp. En förutsättning för detta är att säljaren erbjudit öppet köp.

Av kontantnotan framgår att företaget erbjöd öppet köp, om varorna kunde återlämnas i obrutna förpackningar. Nämnden konstaterar att förpackningarna till varorna som ingick i köpet hade öppnats. EE har inte bevisat att hon trots det skulle ha kvar sin rätt till öppet köp.

Har EE rätt att häva avtalet?

EE hävdar att hon har rätt att häva abonnemangsavtalet med anledning av att hon debiterats högre månadskostnader än vad som avtalats och att säljaren inte upplyst henne om att abonnemanget inte inkluderade fri surf. Det är EE som ska bevisa detta. Nämnden konstaterar att hon varken gett in någon bevisning som talar för att hon fakturerats mer än vad som följer av avtalet eller att avtalet inkluderade fri surf. Tvärtom anges i avtalet att abonnemangets surfmängd är begränsad. Det har inte heller framkommit någon annan grund för att EE ska ha rätt att häva avtalet.

Det innebär sammanfattningsvis att EE:s krav ska avslås.

Tipsa en vän
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)
(Obligatoriskt fält)