Distansavtalslagen, vägledande beslut 2014-10487

Fråga om värdeminskningsavdrag vid ångerrätt av vara som skadats och om näringsidkarens informationsplikt. Beslut 2015-07-10; 2014-10487.

JB begärde att få ångra köpet av viss datautrustning. Den 30 oktober 2014 levererades varor han köpt av företaget via internet. Utrustningen var svår att montera och använda och han begärde därför några dagar senare att få ångra köpet.

Företaget motsatte sig kravet - i vart fall beträffande del av utrustningen, ett NAS-kabinett. Kabinettet var i så dåligt skick att ett återköp inte var möjligt. Skruvarna var rundskruvade och så hårt idragna att plasten spruckit. Samtliga kabinettets delar behövde bytas ut. Företaget kunde godta retur av hårddiskarna med full återbetalning om de var oskadda.

Allmänna reklamationsnämnden gjorde följande bedömning

Köpet har skett genom ett distansavtal som omfattas av lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler (distansavtalslagen) i lagens lydelse från och med den 13 juni 2014.

En konsument har rätt att frånträda (ångra) ett distansavtal om köp av en vara genom att lämna ett meddelande om detta till säljföretaget (näringsidkaren) inom 14 dagar från leveransen (2 kap. 10 och 12 §§). Om konsumenten ångrar köpet ska han eller hon på egen bekostnad skicka tillbaka varan till näringsidkaren, som därefter ska betala tillbaka köpesumman (2 kap. 13-14 §§).

Före lagändringen 2014 fick konsumenten utöva ångerrätten endast om konsumenten hållit varan "i väsentligen oförändrat skick". Att det förbehållet avskaffades är en följd av att EU:s direktiv 2011/83 om konsumenträttigheter genomförts i svensk rätt, bl.a. genom ändringar i distansavtalslagen. Numera kan konsumenten ångra köpet även om han eller hon använt eller till och med skadat varan. Men konsumenten kan bli skyldig att ersätta näringsidkaren för varans värdeminskning, om värdeminskningen beror på att konsumenten hanterat varan i större omfattning än som varit nödvändigt för att fastställa dess egenskaper eller funktion (2 kap. 15 § 2).

Nämnden konstaterar att JB ångrade köpet inom ångerfristen. Frågan är om han har rätt att få tillbaka hela den summa som han har betalat för varorna eller om företaget har rätt till ett värdeminskningsavdrag.

De fotografier av kabinettet som företaget gett in till nämnden och som nämnden granskat visar att JB har hanterat de köpta varorna i större omfattning än vad som varit nödvändigt för att undersöka dem och att i vart fall kabinettet på grund av hanteringen har minskat i värde.

En grundläggande förutsättning för konsumentens skyldighet att ersätta näringsidkaren för värdeminskningen är att näringsidkaren före köpet informerat konsumenten om och under vilka förutsättningar det finns en ångerrätt, om tidsfristen och om övriga villkor för ångerrätten, om hur ångerrätten utövas samt om att det finns ett standardformulär för utövande av ångerrätten och hur konsumenten kan ta del av formuläret (2 kap. 2 § första stycket 9). Informationen ska ha lämnats på ett klart och begripligt sätt (2 kap. 3 §).

Nämnden konstaterar att det finns information om ångerrätt på företagets kvitto. Där anges bl.a. att kunden för att få ångra köpet endast får använda produkten i den utsträckning som krävs för att avgöra om han eller hon är nöjd med varan. Det anges vidare att produkten ska vara i väsentligen oförändrat skick, dvs. varken förstörd eller skadad. Nämnden konstaterar att informationen i dessa delar inte stämmer överens med distansavtalslagens bestämmelser, eftersom ångerrätten inte längre är beroende av hur konsumenten hanterat varan. Företaget har alltså inte uppfyllt sin informationsskyldighet enligt 2 kap. 2 § första stycket 9 och har därför inte rätt till något värdeminskningsavdrag.

Det innebär att JB har rätt att ångra köpet och få tillbaka hela köpesumman mot att han lämnar tillbaka varorna.