Muntligt avtal är också bindande

Anna blev uppringd av en telefonförsäljare som ville att hon skulle beställa en spärrtjänst. Hon tackade ja och fick handlingar hemskickade som hon skulle fylla i. Hon tyckte att uppgifterna var för personliga. Hon fyllde därför inte i dem och skickade inte tillbaka handlingarna. Hon betalade varken den bifogade fakturan eller kontaktade säljaren.

Hon fick en påminnelsefaktura som hon inte heller betalade. Efter ytterligare krav betalade hon så småningom fakturan.

Anna krävde att få tillbaka sina pengar eftersom hon aldrig hade skrivit under något avtal.

Säljaren motsatte sig kravet. Anna tackade ja till tjänsten vid ett telefonsamtal som spelades in. Efter det skickade företaget ut ett startpaket. Anna hörde inte av sig inom den tid hon hade på sig att ångra avtalet, utan först cirka en månad senare.

Nämndens bedömning

Ett avtal kan enligt avtalslagen ingås både skriftligt och muntligt. Det stod klart i ärendet att Anna tackat ja till den tjänst hon erbjöds vid telefonsamtalet från företaget och att ett avtal alltså hade ingåtts. Hon hade inte ångrat avtalet inom den tid som föreskrivs i distansavtalslagen (14 dagar). Hon var därför bunden av avtalet. Annas krav avslogs.

…. men det är säljaren som ska bevisa att avtal har ingåtts

Även Laila blev uppringd av en telefonförsäljare som ville att hon skulle teckna ett mobilabonnemang. Laila, som inte har svenska som modersmål, hade svårt att förstå vad som sades och ville få skriftlig information hemskickad. Efter några dagar fick hon ändå en räkning för abonnemanget. Även hennes man kontaktade företaget, men han fick till svar att ett muntligt avtal hade ingåtts och att företaget spelat in Lailas godkännande.

Laila krävde att hon skulle bli fri från avtalet.

Säljföretaget motsatte sig kravet och menade att ett muntligt avtal hade ingåtts. Laila hade inte heller hört av sig och sagt upp avtalet inom ångerperioden.

Nämndens bedömning

Företaget åberopade en utskrift av telefonsamtalet med Laila som bevisning för att ett avtal hade ingåtts. Av utskriften framgick att Laila hade haft svårt att förstå vad försäljaren sade och att hon svarat svävande på hans frågor. Det framgick också att hon, enligt vad hon hade sagt innan inspelningen började, ville få skriftliga handlingar innan hon ingick något avtal. Trots det hade försäljaren fortsatt samtalet som om hon utan invändningar hade godtagit företagets erbjudande. Nämnden ansåg inte att inspelningen kunde ses som bevisning för att ett bindande avtal hade ingåtts. Eftersom det enligt gällande regler är säljaren som ska bevisa (har bevisbördan) att ett avtal verkligen har ingåtts gav nämnden Laila rätt.

Till söksidan för avgöranden
  • Övrigt
  • Beslut
  • 2010-0382, 2009-5874