Konsumenten kontaktades av en säljare på ett finansbolag och råddes att sälja en del av sitt värdepappersinnehav och istället investera i ett hävstångscertifikat. Konsumenten uppgav att hen inte blev informerad om att investeringen innebar en hög risk och att hen uppfattat det som att hen åtminstone skulle få tillbaka det hen satt in minus kostnader. Finansbolaget uppgav att bolaget visst informerat om riskerna med placeringen. Bolaget skickade, trots påminnelse, inte in någon rådgivningsdokumentation.

Enligt lagen om finansiell rådgivning till konsumenter ska rådgivaren bland annat dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentation till konsumenten. Syftet med det är bland annat att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningen. Rådgivaren ska iaktta god rådgivningssed och ta tillvara konsumentens intresse. Om en rådgivare genom finansiell rådgivning uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakar konsumenten ren förmögenhetsskada, ska denne ersätta skadan.

Eftersom skriftligt underlag för rådgivningen saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat. Av utredningen i ärendet framgick det att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen i produkten överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden ansåg därför att den rådgivning som lämnats hade varit vårdslös. Den vårdslösa rådgivningen orsakade konsumenten skada genom att hen gjort investeringar på ett sätt som hen annars inte skulle ha gjort och nämnden kom fram till att konsumenten skulle försättas i samma ekonomiska situation som innan investeringen genomfördes. Nämnden rekommenderade därför rådgivningsföretaget att återbetala det investerade beloppet till konsumenten samt ränta. Nämnden rekommenderade också rådgivningsföretaget att betala tillbaka uttagna avgifter samt eventuella övriga kostnader som konsumenten haft på grund av investeringen.