I samband med en tågresa blev konsumenten av med sitt bankkort som fanns i plånboken, som låg i en mindre handväska som stängdes med en knapp. Handväskan i sin tur förvarades i en större stängd axelväska som konsumenten hela tiden höll nära kroppen och över sin axel. Konsumenten lade aldrig ifrån sig väskan eller hade den utan uppsikt. Vid påstigningen fick konsumenten hjälp av en man att komma på tåget. Strax efter upptäckte konsumenten att handväskan med plånboken var borta och ringde då genast banken och spärrade kortet, men tjuven hade redan hunnit ta ut 15 000 kr på kortet. Innan resan hade konsumenten gjort ett köp med kortet på Pressbyrån.

Banken menade bland annat att konsumenten inte hade haft sitt kort under sådan uppsikt som kunde krävas i den miljö hen befann sig i och att hen därför hade varit grovt oaktsam och fick stå för 12 000 kr själv. Nämnden konstaterade att även om konsumenten inte uppmärksammat själva stöldögonblicket fanns det inget i hens berättelse som tydde på att hen annat än tillfälligt brustit i sin uppsikt över kortet eller på annat sätt varit grovt oaktsam.

Nämnden ansåg att det var övervägande sannolikt att tjuven fått tillgång till koden genom att observera när konsumenten slagit in den vid betalningen på Pressbyrån. Att någon person lyckas observera när en pinkod slås in vid ett köp i en normal köpsituation innebär inte per automatik att kortinnehavaren ska anses ha varit grovt oaktsam med koden. Det hade inte framkommit att konsumenten på något vis brustit i normal aktsamhet då betalningen utfördes. Eftersom uttagen hade kunnat ske med pinkoden fick konsumenten betala en ”självrisk” om 400 kr. Banken rekommenderades att i övrigt ersätta hela förlusten.