Konsumenten kontaktades av ett företag och övertalades att göra investeringar i kryptovalutor. Konsumenten tog även ett lån som användes för att göra investeringarna. Det hela visade sig vara ett bedrägeri och konsumenten förlorade 10 000 euro. Konsumenten menade att bedragarna använt ett fjärrstyrningsprogram för att föra över pengarna från kontot och att hen inte samtyckt till transaktionerna. Banken borde också ha varnat på något sätt eftersom företaget fanns med på Finansinspektionens varningslista.

Nämnden konstaterade att konsumenten avsett att investera i virtuell valuta. Även om konsumenten laddat ner ett fjärrstyrningsprogram som gett utomstående personer tillgång till datorn hade konsumenten själv signerat de reklamerade transaktionerna med sitt mobila bank-id och sin säkerhetsdosa. Transaktionerna hade alltså tillkommit med samtycke och banken var därmed inte ansvarig för transaktionerna enligt bestämmelserna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen. Det fanns inte heller någon annan grund för att ålägga banken betalningsskyldighet för det inträffade. Nämnden avslog därför kravet.